|
När man började ögonlysa collies för att hitta och diagnostisera
CEA var den rådande uppfattningen i föregångslandet
USA att man skulle anse att hunden antingen var
behäftad med CEA eller inte.
Graderingen av CRD som
finns i Sverige är i stort sett en unik företeelse,
och det har visat sig att graderingen var en mycket
klyftig åtgärd. Graderingen kan, har det visat sig,
ha stora konsekvenser för aveln. Anledningen till
att vi här i Sverige fick denna gradering, liksom
att registret för CEA utformats som det har, är till
stor del Åke Hedhammars förtjänst.
Primära symtom hos valpar
Hur ser CRD-förändringarna ut? Ju yngre valpar man tittar på, desto
större chans har man att hitta CRD-förändringar - om
de finns. Det finns dock vissa hinder mot att man
tittar på för unga valpar, dels att de inte öppnar
ögonen förrän efter ett par veckor, och dels att det
tar tid innan hornhinnan klarnar såpass att man kan
titta in i ögat och se ögonbottnen. Tidigare än fem
veckors ålder brukar man inte vilja spegla ögonen på
valpar, av ovan sagda anledningar.
Den normala färgen i ögonbotten på valpar är olika nyanser av grått
– färger som det mänskliga ögat har svårt att skilja
mellan. Även blodkärlen i näthinnan kan ses tydligt,
liksom synnerven. Vid lindrig CRD blir ett litet
område mer rosafärgat i allt det gråa, och det är
blodådrorna i lagret under näthinnan som lyser
igenom. Vid måttlig CRD är skillnaden inte bara en
storleksökning på förändringen, utan även en
förändring i färgnyansen. Vid måttlig CRD ses även
vitt i det rosa, och då är det ögonvitan som man
ser. Vid kraftig CRD är det inte bara en stor
förändring och synlig ögonvita, utan även blodkärlen
har en slumpartad utbredning och storlek som avviker
kraftigt från vad som är normalt. CRD sitter alltid
i den del av ögonbottnen som vetter mot tinningen.
Primära symtom hos vuxna hundar
Hundar med normal pälsfärg, dvs inte blue merle-hundar, har bruna
ögon, som ofta är en föraning om att ögonbotten är
pigmenterad. Delar av det ljusblågrå utseendet hos
valpen har förändrats till ett ljusåterspeglande
skikt, kallat tapetum lucidum, som kan gå i gula,
gröna eller orange färgtoner. Det är detta skikt som
ses då man t ex lyser en katt i ögonen nattetid,
ögonen ser ut att vara självlysande. Syftet med
detta skikt, tapetum lucidum, är att öka
reflektionen av ljuset, så att det passerar
syncellerna i ögat två gånger. Skiktet är mest
utbrett hos köttätande djur och är en av
anledningarna till att dessa ser mycket bra i
skymningsljus.
Hos vuxna hundar täcker tapetum lucidum över mycket av de
CRD-förändringarna man kan se hos valpar. Detta
innebär att det är inte önskvärt att bedöma
förekomsten av CRD hos vuxna hundar, utan det som är
mest intressant är förekomsten av colobom. Colobom
är en defekt i synnerven och sitter alltid i trakten
av synnervens mynning i ögat. I ett större eller
mindre område av synnervshuvudet ses en fördjupning
med onormala nervtrådar. Man kan bedöma djupet på
colobom. De kan vara ganska djupa, upp till 7 mm.
Små colobom ger inte nödvändigtvis hunden problem,
men större colobom kan leda till blindhet eller
komplikationer som näthinneavlossning eller
blödningar i ögat. I ett helt normalt öga kan det
finnas en liten fördjupning mitt i synnerven, vilket
gör det ännu svårare att diagnostisera små colobom
hos valpar. Synnerven hos en vuxen hund är normalt
lika tjock som ena ledningen i en tvåledningssladd.
Colobom ökar risken för näthinneavlossning. CRD är ett symtom som
hör ihop med colobom. De förändringar som klassas
som lindrig CRD påverkar med all säkerhet inte
synen, men är en genetisk markör på sjukdomen CEA.
Kraftig CRD kan, enligt Berits mening, öka risken
för näthinneavlossning, men detta är inte bevisat.
Sekundära symtom av CEA
Vid total näthinneavlossning har hela näthinnan lossnat och sitter
bara fast kring synnervshuvudet. Näthinnan hänger
som en slöja i ögat. Tillståndet leder till total
blindhet och kan vara medfött eller drabba hunden
senare i livet, dock oftast innan hunden blir ett
år. Hunden kan också drabbas av partiell eller en
mindre näthinneavlossning. Det kan vara mycket svårt
att förstå vad det är man ser när man tittar på en
avläkt näthinneavlossning. Bilden blir lite suddigt
just i det området, eftersom näthinnan är delvis
lossnad och ligger inte i samma fokus som resten av
ögonbottnen. Partiell näthinneavlossning leder till
kraftigt nedsatt syn eller blindhet. Syncellerna i
det området där avlossningen skett är så skadade att
de inte längre fungerar.
Blödning i ögat är ovanligt men ses ibland. Det uppkommer då det
sker en blödning i små kärl som finns i anslutning
till näthinnan, och ögat fylls helt eller delvis med
blod. Blodfyllnadsgraden i ögat kan variera, men
blodet försvinner som regel inte helt när blödningen
väl uppstått. Blodfyllnaden orsakar dock i allmänhet
ingen tryckhöjning i ögat, så tillståndet i sig är
inte smärtsamt för hunden, men orsakar en
synnedsättning eller vanligare total blindhet.
Olika ögonfärger och CEA
Normalt när man letar efter CRD så tittar man efter färgskiftningar
i ögonen. I ett blue merle-öga, där iris är blå
eller vitaktig, finns ibland inga hållpunkter kvar.
Man ser hela åderhinnan då det inte finns något
pigment i hela eller delar av skiktet närmast under
näthinnan. Det innebär att lindriga CRD kan vara
svåra att fånga upp i dessa ögon. I vuxen ålder
saknas ofta tapetum lucidum helt eller delvis, och
man kan fundera på om dessa ögon ser lika bra i
mörker som de bruna. Det finns inte samma
förutsättningar för mörkerseende hos hundar som
saknar tapetumlagret.
CEA förekommer inom andra raser än collie, och det är Shetland
Sheepdog, Border collie och Lancashire heeler.
Australian Shepherd har en förändring i ögonen som
påminner om men inte riktigt överensstämmer med CEA,
utan är värre.
Marie Baaz, legitimerad veterinär och collieägare
|
