Presentation
av FAS I av projektet
(Från
Colliebladet Nr 1 2011)
Bra förutsättningar för effektiv avel för
colliens mentalitet
av Katja Grandinson och Per Arvelius, Institutionen
för husdjursgenetik, SLU.
Första fasen av projektet Mentalt Sund Collie visar på
höga arvbarheter för
colliens reaktioner på MH. Vi kan också visa positiva
samband mellan
reaktioner på MH och colliehundars beteende i vardagen.
Dessa resultat
betyder att det finns goda förutsättningar för att
bygga ett effektivt
avelsprogram för colliens mentalitet.
ENKÄTEN
i fas I
För
att säkerställa vilka delar av MH som har störst
betydelse för viktiga aspekter av colliens
vardagsbeteende genomfördes under 2010 en enkätstudie där
collieägarna skulle svara på frågor om sina hundars beteende i
vardagslivet. Genom enkätstudien fick vi också
information om vilka aspekter av colliens mentalitet som
vi inte riktigt kommer åt via MH.
För
att projektet skulle lyckas var det viktigt att vi fick in
så mycket uppgifter som möjligt om långhåriga
colliehundars beteende i vardagslivet. Totalt fick vi in
1804 svar på enkäten, varav 1766 var identifierbara
hundar av rätt ras. Enkäten visar att collieägare
generellt uppfattar sina hundar som mycket lyhörda,
lättlärda och lekfulla när det gäller lek med
familjemedlemmar Som hunden känner väl.
Men enkäten bekräftar även också vad MH-profilen
för långhårig collie antyder, nämligen att
förhållandevis många collies visar beteenden
relaterade till rädsla. Som exempel kan nämnas att på
frågan om hur vanligt det är att hunden visar rädsla
för att gå i trapport, svarade bara 44 % att det
aldrig förekommer. Det vill säga att 56 % av
långhåriga collie visar enligt sina ägare någon grad
av rädsla för att gå i trappor. Det kan
jämföras med 22 % för ett antal andra raser som
genomförde en liknande enkätstudie i ett annat
forskningsförsök.
0=inte alls, 4=mycket stor
Några ytterligare axplock: 55 % av de som besvarat
enkäten uppger att deras collie visar någon grad av
rädsla för skott eller fyrverkerier och av dessa är
det hälften som visar stor rädsla. 45 % visar någon
grad av rädsla för att gå på hala golv, varav en
tredjedel stor rädsla.
0=inte alls, 4=mycket stor
Vad
säger MH om hunden i vardagen?
Hundens beteende vid MH är bara intressant om det
berättar något om vad vi kan förvänta oss av hundens
beteende i "verkligheten". Det spelar ju ingen
roll om vi avlar för hundar som är orädda för
spöken och "dumpen", om det inte samtidigt
betyder att de är mindre rädda för höga ljud och
hala golv. Totalt 935 hundar vars ägare svarat på
enkäten hade också en MH-beskrivning. genom att koppla
dessa hundars MH-resultat till enkätsvaren kunde vi
konstatera att MH ger värdefull information om
hundarnas vardagsbeteende.
sambanden
visar att hundar med hög socialitet på MH även
beskrivs av sina ägare som att de har ett stort
intresse för människor och visar mindre rädsla för
främlingar. Hundar med höga poäng på de egenskaper
ingår i nyfikenhet/orädsla beskrivs av sina ägare som
att de har stort lekintresse, mindre miljörädslor och
mindre rädsla för främlingar. Lekfullhet på MH och
intresse för lek i vardagen visar ett starkt samband,
och lekfullhet på MH är också i viss mån kopplat
till högre främlingsorienterat intresse och mindre
rädsla. Jakt på MH associerar till högre lekintresse
i vardagen, men även ett högre intresse för att jaga
vilt.
Vår slutsats är att avelsarbete baserat på
uppgifter från MH har goda förutsättningar att
påverka hundarnas beteende i vardagliga situationer i
en positiv riktning.
Vill du läsa hela
redovisningen från konferensen, klicka på länken här
nedan.
>>
Reportage i Colliebladet Nr 1 2011 från konferensen 19 feb och utfallet av FAS I
>>
LITEN
GENETIKSKOLA
Vad
är ett avelsvärde?
En
hunds mentalitet och beteende påverkas av många olika
faktorer. Det är väl belagt att en del av både djurs
och människors mentalitet eller personlighet styrs av
gener – en förälder och dess avkomma är generellt
sett mer lika varandra än två individer vilka som
helst. Personligheten styrs också av icke ärftliga
faktorer, som uppväxtmiljö och den omgivning och
hantering individen utsätts för i vardagen.
Kombinationen av gener och inverkan av omgivning styr
hur individen reagerar och beter sig i olika
situationer.
I
avelsarbete är det självklart viktigt att försöka
identifiera vilken inverkan olika tänkbara föräldradjur
kommer ha på sin framtida avkomma, alltså att skilja
ut hur mycket av de tilltänkta föräldrarnas beteendemönster
och prestationer som beror på arv och hur mycket som
beror på miljön. Det mest effektiva sättet att göra
detta på är genom att skatta avelsvärden för de
egenskaper man är intresserad av. För till exempel
vissa sjukdomar eller pälsfärger som styrs av enskilda
gener finns ibland möjligheten att kunna göra ett
gentest och få ett direkt svar på om hunden är bärare
eller inte. För beteende och mentalitet som styrs av
ett stort antal olika gener kan man inte tala om
huruvida en hund är bärare eller inte, utan man får
istället genom en statistisk metod skatta den samlade
effekten av hundens alla gener som påverkar egenskapen.
Det skattade värdet kallar man avelsvärde, eller
ibland index.
Avelsvärden
är något som sedan länge används i avelsarbetet inom
andra djurslag och där visat sig vara ett mycket
effektivt verktyg. Ett avelsvärde är inte ett mått på
hundens egna resultat eller prestationer, utan talar om
vad en hund förväntas nedärva till sina avkommor. När
det gäller exempelvis MH är det givetvis så att en
hunds resultat beror på en mängd olika faktorer som
inte har med hundens gener att göra. När man skattar
ett avelsvärde kan man korrigera för sådana så
kallade miljöfaktorer som påverkar hundens resultat,
till exempel hundens ålder och kön, vilken tid och
plats bedömningen gjordes på och vem som var
beskrivare. Man tar också hänsyn till information från
hundens alla släktingar. Det här gör att man i stor
utsträckning kan komma runt problemet med att enskilda
hundars MH-resultat av olika skäl kan bli missvisande.
Avelsvärden ger därför mycket säkrare information om
hundens genetiska potential, jämfört med det faktiska
resultatet från MH-beskrivningen. En annan konsekvens
av att kunna välja avelsdjur baserat på deras avelsvärden
är att man kan få fler djur att välja emellan. Man
behöver inte välja bort möjliga avelsdjur för att de
själva saknar information om t.ex. MH-resultat. Med
avelsvärden får du information även om hundar som själva
saknar testresultat, via deras släktingar.
Hur
kan ett avelsvärde användas?
Ett avelsvärde för en egenskap uttrycks ofta som en
avvikelse från rasens medeltal, precis på samma sätt
som man för MH – i de så kallade
”spindeldiagrammen” - redovisar en hunds eller en
avkommegrupps resultat i relation till rasens medeltal.
Ofta sätter man rasens medel till 100. Om man tänker
sig att man skattat avelsvärden för mankhöjd så
betyder det att en hund med ett avelsvärde under 100
nedärver mindre avkommor än rasens medeltal och ett
avelsvärde över 100 betyder att hunden nedärver större
avkommor än rasens medeltal.
Avelsvärden
talar inte om huruvida en hund är bra eller dålig. Det
beror helt på om rasens medelvärde för en egenskap överensstämmer
med rasklubbens och uppfödarnas uppfattning om vad som
är önskvärt. Om man är nöjd med en hundras mankhöjd
finns ingen anledning att välja hundar med väldigt höga
avelsvärden utan då kan det vara bättre att välja
hundar med avelsvärden runt 100, det vill säga som nedärver
en mankhöjd som ligger runt rasmedel. Vill man ta
valpar på en hund med ett högt avelsvärde för mankhöjd
kan man välja att para hunden med en annan hund som har
ett avelsvärde under 100. Avkommorna blir i genomsnitt
ett medeltal av föräldrarnas avelsvärden.
Det
är också viktigt att komma ihåg att ett avelsvärde
bara anger hundens nedärvningsförmåga för just den
egenskapen. I avelsarbetet finns ju många olika
aspekter att ta hänsyn till, där mentalitet är en
del. En hunds värde för avelsarbetet i rasen måste
alltså bestämmas mot bakgrund av mer information än
ett enskilt resultat eller ett avelsvärde för en
enskild egenskap.
Avelsvärden
ska alltså ses som en viktig information, inte ett
direkt kvitto på vad som är önskvärt eller inte. Det
är fortfarande uppfödarna och rasklubben som måste
avgöra om de är nöjda med rasens nuvarande situation,
eller om det finns anledning att vilja utveckla rasen i
en specifik riktning. Oavsett om man vill bevara det man
har eller om man vill driva urval i någon riktning ger
avelsvärden den mest kompletta informationen för en
viss given egenskap.
Katja
Grandinson och Per Arvelius
Institutionen för husdjursgenetik, SLU
Uppsala,
2010-05-26
|
